MENY
Absolut världens finaste kille, han som är skapad med så mycket kärlek. Han vi väntade på i 9 månader och var så förväntansfulla på att få träffa. Den lilla människa jag egentligen är så stolt över. Hur stor han blivit, och hur snäll och mån han är om sin lillebror. Killen som älskar att vara med sin pappa ute i garget och även älskar att stå med mig vid spisen och laga mat. Han som kan säga så mycket knasiga saker så vi alla skrattar. HAN, den killen vår lilla Titton som han kallar sig. Han är såpas omöjlig så varje dag är en kamp, antingen mer eller mindre. Ingen dag går smärtfri och lätt.
Varje dag är en kamp utav trots och elände. Oehört tacksam att han beter sig väl borta hos folk när vi inte är med och att han är snäll mot sin lillebror.
Men.. jag finner snart inte ord längre för hur jag hoppas att denna fas snart skall vara slut. Jag förstår att det är ett sätt att testa, se gränser och utväcklas men, önskade att det kunde vara en dag på en vecka jag kunde få andas och som det inte var något bråk.
Jag älskar ju honom över allt annat, men mitt tålamod är slut och jag märker hur jag utväcklas till ett monster. Jag vet att han blir rädd för mig, men jag kan inte hålla tillbaka. Jag får gå ut för att kunna kontrolera mig, jag blir rädd för mig själv och vill inte ses som ett monster som skriker åt mitt barn. Det är en otroligt tuff tid nu och ibland känner jag att jag inte orkar mer. Men självklart skall jag finnas där för honom och stötta och fostra honom allt jag kan. Jag är så glad över att jag har Christians axel att vila mitt huvud mot och att han tar båda barnen efter vi ätit på eftermiddagen och jag kan gå ut i skogen med hunden. För mig själv, tyst och bara känna lugnet. Även när jag är iväg och rider och får laddat batterierna. Varje kväll när jag går och lägger mig hoppas jag att det skall bli en bättre morgondag och få finna lite lugn och få en relativit harmonisk dag med Wilton. Tackar gudarna för de 15 timmarna han får vara på förksolan.
Men så mycket jag älskar honom är egentligen obeskrivligt. Ni får inte misstolka mig utan det är bara en fas och en skrift från en trött mammas hjärta! Det kommer, jag vet, det blir bättre!
0